De olympiska sommarspelen 1912 var det femte i ordningen sedan Aten 1896 och det hölls i Stockholm. Huvudarenan var den nybyggda Stockholms stadion och spelen blev en stor framgång för Sverige – inte minst organisatoriskt. Sportsligt blev det även Sveriges mest framgångsrika. Spelen kom att kallas för ”Solskensolympiaden” på grund av det osedvanligt soliga och varma vädret.

Att Sverige överhuvudtaget fick arrangera sommarspelen berodde i stor utsträckning på att idrottsrörelsen var stark i Sverige vid den här tiden. Man hade även stor vana av att arrangera stora sportevenemang, till exempel Nordiska spelen, som arrangerades första gången 1901. Den drivande kraften bakom Nordiska spelen, och senare även OS 1912, var Viktor Balck. Balck är känd som ”den svenska idrottens fader”.

Spelen i Stockholm lockade omkring 2 500 aktiva deltagare från 28 nationer. Ungefär 2 % av deltagarna var kvinnor. Med moderna mått kan det tyckas lite, men andelen var faktiskt högst dittills. Det tävlades i 102 grenar och Sverige vann enligt dåtidens poängräkning medaljligan före USA. Sverige vann totalt 64 medaljer, varav 23 guld. Enligt dagens beräkningssystem, där antalet guld räknas först, vann USA med sina 25 guld.

På bilden ses Eric Lemming som vann guld i spjut, bästa hand. Lemming tog totalt fyra OS-guld i spjut under sin karriär, varav två i OS i London 1908 (fri stil och bästa hand). Vid det extra OS som arrangerades i Aten 1906 vann han dessutom tre brons, i kula, dragkamp och antik femkamp.

Foto: Olympiska spelens i Stockholm 1912 officiella brevkort.