I Paris samlas den 30 november ledarna för världens länder för att försöka nå ett avtal som bromsar in och på sikt hejdar ytterligare global uppvärmning, medan en global miljörörelse trycker på bland annat i Uppsala (bilden). Vi uppmärksammar det historiska klimatet och vad vi kan veta om det, med hjälp av de inbjudna historikerna Fredrik Charpentier Ljungqvist och Lotta Leijonhufvud. (föredrag 8 december kl 18).

Toppmötet i Paris handlar om vår framtid, men den kunskapsuppbyggnad om klimatet, som först och främst koordinerats av IPCC (International Panel of Climate Change) sedan 1988, har också handlat mycket om klimathistoria. Är den snabba ökningen av den globala medeltemperaturen vi upplever idag unik eller en vanlig variation också i perioden efter senaste istiden? Finns det ett tidssamband mellan samhällsutveckling och klimatförändring? Den ”stora accelerationen”, den snabba tillväxten av den globala ekonomin och av resursanvändningen efter andra världskriget, presenteras tillsammans med samstämmiga tidskurvor över ökad koldioxidhalt i luften och en något fördröjd kurva med ökande temperaturer.

Ofta är det naturvetare som ställt frågorna och bidragit med svar, men klimatets variationer har också studerats av historiker. Den franska Annales-skolan fick stort inflytande efter andra världskriget, både i Frankrike och i många andra länder. Den studerade strukturhistoria och långsiktiga förändringar, gärna med långa tidserier med statistik. Annales-historikerna tog sig också an klimathistoria. Historikern Emmanuel le Roy Ladurie rekonstruerade tidserier för klimatets utveckling under de senaste tusen åren (1983). Redan under mellankrigstiden var historiker medvetna om att den europeiska högmedeltiden fram till cirka 1300 hade haft ett varmt klimat och att den tid som följde därefter istället hade ett kallt klimat.

Högmedeltiden var en period av stark ekonomisk expansion i Europa, i kontrast till den ”senmedeltida agrarkrisen” med många missväxter under början av 1300-talet, följt av den stora katastrofen, digerdöden, vid seklets mitt. Charpentier Ljungqvist har intresserat sig särskilt för denna övergångsperiod och vad som sker med samhällen under press från klimatförändringar. Den nordiska kolonin på Grönland som går under på 1300-talet är ett särskilt intressant exempel på ett samhälle på marginalen som inte lyckas ställa om inför en snabb klimatförändring.

”Lilla istiden” är ett slagkraftigt men något missvisande begrepp, eftersom temperaturen i själva verket skiftade en hel del mellan varmare och kallare perioder. När Karl X Gustav tågade över bälten 1658 var det under en av de kallaste decennierna. Det visar bland andra den forskargrupp som Lotta Leijonhufvud ingått i och som studerat temperaturväxlingar i Stockholm från 1500-talet och framåt. Direkta uppmätningar finns från 1750-talet och framåt, och från Uppsala ända från 1722 och framåt. För äldre tid har tulljournaler använts, eftersom det i dem går att se när hamnarna blev isfria. Historiker har fått utveckla en betydande metodisk fantasi och skarpsinne när klimatet innan Anders Celsius dagar skall rekonstrueras.