Håkan Håkansson var verksam inom centerdistriktet i Uppsala län mellan 1930 och 1976. I Håkanssons arkiv finns hans påbörjade memoarer över hans politiska gärning samt en liten del om hans privata liv. 1938/39 köpte han en gård utanför Åmål som hette Sjövik; en gård som han tvingades sälja 1941 sedan han kommit på ekonomiskt obestånd. Stora delar av gården brann upp 1942 och till dess eftermäle skrevs det en dikt.
Var vänlig och dröj, sade brandkapten,
var så vänlig och dröj en minut!
Vem lönar vår möda i eldens sken,
vem betalar om vi rycker ut?
Den frågan är kinkig och pinsam och svår,
det är bäst att jag frågar min kår.
Han kallade samman till konferens,
rakt på spörsmålets kärnpunkt han kom:
Det brinner strax utanför stadens gräns,
skall vi verkligen bry oss därom?
Med grannsocknens ekonomi är det skralt,
kanske ger man oss aldrig betalt.
De prutar därute, det minns vi gott,
kanske bjuder de ingenting alls.
Vi skickar ett kvitto mot postförskott
innan elden vi släcker, vafalls.
De lurar oss säkert på bönders vis,
det är bäst att fixera vårt pris.
Och brandlarmet ringde och tiden led
gällt ljöd telefonerna då.
Och brandkapten lämnade klart besked
om vad släckningen skulle gå på.
Och därefter stormade brandkåren ut
och kom fram sedan elden var slut.