Folkrörelsearkivets förre chef Kim Söderström har, som tidigare meddelats, gått bort efter en tids sjukdom, i en ålder av 70 år. Hans närmaste anhöriga är sonen Andreas med familj.

Kim Söderström växte upp i Stockholm och började arbeta redan som sextonåring. Den första anställningen var som vaktmästarbiträde hos Stockholms stads barnavårdsnämnd. Där blev han kvar fram till rekryten, förutom ett uppehåll på ett halvår då han tog hyra på en båt och stack till sjöss. Det stora intresset för att resa som Kim hade, tog sig alltså uttryck redan i ungdomen.

Kims yrkesinriktning fortsatte mot den sociala sidan av samhället. Efter militärtjänsten började han arbeta som skötare på den nyöppnade Maria ungdomsmottagning, där ett stort nytänkande präglade verksamheten och den medicinska beroendevården kompletterades med både sociala insatser och psykologstöd. Efter några år där vände Kim åter till skolbänken. Han läste in gymnasiet på Komvux och utbildade sig sedan till förskollärare.

Han kom dock inte att ägna sig mycket åt förskolläraryrket. Hans intressen hade fått en annan riktning och han ville dessutom läsa vidare. Fortfarande fanns ett samhällsengagemang men numera ur historiskt perspektiv. De närmaste åren varvades deltidsarbete på daghem med universitetsstudier i etnologi och ekonomisk historia. Ovanpå detta läste han arkivkunskap och fann därigenom sin nisch.

Sitt första arkivarbete hade Kim på FOA, en korttidsanställning på ett halvår. Därefter följde ett och ett halvt års tjänst på Riksidrottsförbundet med utrednings- och förteckningsarbete. Hösten 1981 fick han så ett tillfälligt arbete på Folkrörelsearkivet för Uppsala län. Detta förlängdes med ytterligare en visstidsanställning innan han i juni 1982 fick en fast tjänst. Ungefär samtidigt genomgick Kim en separation och han lämnade Stockholm för att bosätta sig i Uppsala, där han kom att bli kvar.

Kim kom att arbeta sammanlagt 33 år vid Folkrörelsearkivet och ett av de första uppdragen han fick var en inventering av föreningslivet i Håbo kommun, en typ av fältarbete som han trivdes förträffligt med. Det handlade om att knyta kontakter med lokala eldsjälar i de olika folkrörelsegrenarna. Genom att intervjua dem kunde Kim kartlägga både levande och avsomnade föreningar. Efter Håbo följde andra kommuner i Uppsala län. Detta resulterade i en strid ström av arkivleveranser och att många verksamma föreningar anslöt sig till arkivet. Dessutom skaffade sig Kim ett stort och värdefullt personnätverk; många föreningsaktiva människor i länet satte likhetstecken mellan honom och Folkrörelsearkivet.

Kim intervjuar Valter Säfström i Bålsta 1983, i samband med en föreningsinventering i Håbo kommun. Fotot är taget med självutlösare.

När Kim började på arkivet befann det sig i en uppbyggnadsfas. Verksamheten hade startat 1978 och var ännu liten. Arbetslokalerna var provisoriskt förlagda till stadshuset i Uppsala och det arkivbestånd som fanns var utspritt i olika depåer. Hösten 1986 blev förhållandena betydligt bättre, när man flyttade in i nybyggda, anpassade lokaler på S:t Olofsgatan 15 i bibliotekshuset. Eftersom Kim var med så tidigt, kom han att sätta en stor prägel på såväl verksamhetens olika moment som arbetsplatsen i sig.

Att bli chef fanns inte i Kims karriärplan, men han blev det ändå och upprätthöll chefsrollen i 20 år fram till sin pensionering. Han trivdes bäst med basarbetet som arkivarie och med de personliga kontakterna bland föreningsfolket. Trots att mycket tid måste läggas på administration, styrelsemöten och kontakter med kommunala tjänstemän, försatte han aldrig chansen att få kavla upp skjortärmarna när tillfälle gavs. Han tog då emot leveranser och förtecknade arkiv, eller åkte ut på någon förrättning. När Heby kommun gick in i Uppsala län var det Kim som gjorde föreningsinventeringen där.

Kims omsorg om arkivfrågor sträckte sig dock längre än till länet. Under flera år var han ordförande för Föreningen Sveriges länsarkivarier, det nationella nätverket för länsarkivens chefer. En annorlunda arkivinsats utanför Sveriges gränser stod Kim också för, när han var med och planerade och sedan ledde en arkivkurs i Tanzania för frikyrkofunktionärer, vilken finansierades av Unesco-rådet. Denna arkivmission innebar två resor till Afrika och genomförandet av en tredagarskurs i Tanzanias pingstkyrkas centrum i Arusha hösten 2011.

Kim vid Folkrörelsearkivets årsmöte 2011.

Ett specialintresse Kim hade rörde Amerikasvenskarnas öden. Han hade själv utvandrare i släkten och han letade upp deras ättlingar och reste till USA och träffade dem. År 1997 tog han med sin son dit och de besökte bland annat Kalifornien och Nebraska. En av släktingarna bodde i en stor lyxvilla i Bel air och hade en limousine. Kim kände sig något obekväm med att åka limousine men det blev några oförglömliga sightseeingturer i fordonet ifråga. Kim behöll under åren kontakten med sina amerikanska släktingar och hade vid sitt frånfälle långt gångna planer på ännu en Amerikaresa. Här hemma var han också engagerad i Bishop Hill-sällskapet som bildades 1989. Ett annat av Kims intressen var sportfiske, en hobby han upprätthöll och delade med sin son.

Kim ägnade sig även en hel del åt fotografering. Han var kunnig i hantverket, vilket tidigare även innefattade klassiskt mörkrumsarbete. Men det var inte bara en fritidssyssla, utan han insåg värdet av fotografering som ett verktyg för bevarandet av kulturarvet. Detta fick sin kanske tydligaste koppling till arbetet genom den ambitiösa dokumentationen av frikyrkobyggnader som han successivt genomförde under sina exkursioner. Avsikten var att fotografera alla hus i Uppsala län som någon gång varit en frikyrka eller ett kapell och som ännu inte rivits eller skattat åt förgängelsen. Det blev en diger samling bilder som nu finns i Folkrörelsearkivets förvar.

Kim var också framsynt när det gäller digitaliseringens möjligheter. Han insåg tidigt vad ett bra IT-stöd kunde erbjuda för både arkivredovisning och tillgänglighet. Det blev många timmars arbete med att utforma databaser som passade Folkrörelsearkivets bestånd. Detta har underlättat både det dagliga arbetet för personalen och allmänhetens möjligheter att ta del av samlingarna. Det har också varit till inspiration för andra arkiv i landet.

Kim Söderström kom att få mycket stor betydelse för Uppsala läns föreningsliv och inte minst för bevarandet av dess historia. Vid sin pensionering 2014 fick han ta emot Folkrörelsearkivets särskilda förtjänstdiplom – i sanning en passande utmärkelse. Vi beklagar djupt hans för tidiga bortgång.