På bilden syns Uppsala typografiska förenings ungdomsklubb Typia, som firar gökotta 1917 vid klubbens sommarhem Björkbo i Gottsunda.
Gökotta är en typisk svensk tradition vars ursprung är höljt i dunkel men som har både folkliga och kristna inslag.Vanligen äger gökottan rum på Kristi himmelsfärdsdag, men den kan även hållas vid pingst eller någon annan ledig dag under våren och försommaren. I våra dagar innebär gökotta  helt enkelt en picknick i det gröna en tidig vårmorgon, i kristna sammanhang hålls dock ofta gudstjänst.

I det gamla bondesamhället hade Kristi himmelsfärdsdag en stark ställning inom folktron. Den räknades som den första sommardagen och kallades till exempel ”barärmsdagen”, eftersom det var startskottet för kvinnor att börja använda ärmlösa bomullsklänningar. Det var också dagen då ungdomar, pojkar och flickor, annars strängt åtskilda, hade tillåtelse att träffas utan föräldrarnas översyn. En dag att fira, på många sätt.
Seden att samlas ute i skogen och lyssna efter gökens lockrop, hade även en vidskeplig aspekt. Göken ansågs som en viktig spådomsfågel, ”västergök är bästergök” och ”norrgök är sorggök” är exempel på tydor som de flesta av oss känner till. En ung flicka kunde också räkna antalet ”kucku” som göken utstötte, för att få reda på hur många år det var kvar till bröllopet.

Omkring sekelskiftet 1900 började de svenska folkrörelserna lägga in gökotta i sina program som en återkommande årlig högtid, varpå traditionen blev allmänt spridd. Här kan man ana en demokratisk tanke, gökottan som en manifestation av mötes- och föreningsfriheten. Till exempel ordnade den socialdemokratiske agitatorn August Palm flera gökottor i 1880-talets Stockholm. Genom annonser i dagspressen lockades folk att ta med sig picknickkorgen till gökotta i Liljeholmen. Det var i själva verket politiska möten listigt förklädda till picknick, då politiska sammankomster i praktiken var otillåtna vid denna tid.

Att gökotta ofta förknippas med Kristi himmelsfärdsdag har också att göra med nykterhetsrörelsen och att den dagen sedan 1925 har firats som Folknykterhetens dag (eller Nykterhetsfolkets dag).
Från början var gökottan kanske främst en naturupplevelse då man njöt av vårens prakt och lyssnade på skogens fåglar. Men den kom att få alltmer prägel av fest och sång och musik blev ofta stående inslag, gärna till toner av mässingsblåsorkester. Då blir det ju lite svårare att uppfatta eventuell fågelsång. Men det kanske spelar mindre roll idag, då i synnerhet göken har minskat så pass i antal att den numera är svår att alls upptäcka.