Nationaldagen den 6 juni, tidigare endast Svenska flaggans dag, har firats officiellt runt om i Sverige sedan 1916. På fotografiet ser vi medlemmar ur Örbyhus lottakår, Vendels lottaavdelning och Örbyhus husmodersförening samlade inför firandet den 6 juni 1955.

Med början 1893 firades på Skansen i Stockholm varje år en flaggfest den 6 juni. Tidigare hade man haft nationella firanden vid olika kungars dödsdagar, som den 6 november och den 30 november (Gustav II Adolf respektive Karl XII). Men man ville hellre ha ett firande på sommaren. Då valdes den 6 juni som var den dag Gustav Vasa valdes till kung år 1523 men också dagen då 1809 års regeringsform undertecknades.

Åren före och under första världskriget växte sig nationalismen allt starkare i Sverige och seden att flagga med den svenska fanan började förekomma utanför officiella sammanhang, men det var inte förrän Svenska flaggans dag instiftades 1916 som det blev en allmän företeelse. Inför den 6 juni detta år hade varuhuset Åhlén & Holm gått ut med ett erbjudande om att alla som reste en flaggstång skulle få en flagga och man hade 2 000 svenska flaggor i lager. Detta visade sig inte alls räcka, då över 16 000 ansökningar kom in. Genom en insamling kunde ändå 8 000 flaggor till slut utdelas och det allmänna flaggandet i Sverige tog sin början.

Från början var Svenska flaggans dag något som främst engagerade militärer och högersinnade nationalister. Initiativet till dagen hade kommit från Landstormen. Att den blev en märkesdag för Sveriges lottakårer blir då ännu mer förståeligt, eftersom dessa bildats för att bistå just den organisationen. Från början hette de också Sveriges Landstormskvinnor.

Nationaldagsfiranden var ingenting som tilltalade vänstersinnade i den tidens Sverige. Men 1922 höll Hjalmar Branting högtidstalet på Stockholms stadion, där han bland annat sade: ”Litet internationalism leder bort från fosterlandet, men mycket sådan leder tillbaka”.

Från 1983 har den 6 juni firats officiellt som Sveriges nationaldag och 2005 blev den även en röd dag i almanackan.

Text: Jonas Sandström
Foto: Örbyhus lottakårs arkiv